Vi lever...

Det är enkelt att tro att vi bakom bloggen och Svertklubben har legat i dvala halva våren och hela sommaren. Vi klandrar inte den som tror det. Sanningen är dock att vi har jobbat. Hårt. Den 27 augusti återvänder Lunds främsta klubb i en delvis ny skepnad. Vi lär återkomma till det.

I fredags var jag på Babel i Malmö och såg Chords. Som vanligt levererade lundasonen och när han mot slutet kör sin vers från Organism 12:s "På din grinn" mådde jag ovanligt bra. Chords var bra, stämningen var riktigt fin och jag överraskades positivt av Rapper Ted.

Håll tillgodo med Chords tills vi återvänder.

Farväl Nate Dogg

Rösten som sjöng mig genom mellanstadiet har gått bort. Svartklubben glömmer inte rapmusikens okrönte refrängkung så vi payar tribute genom att bjuda er på lite av de bästa ifrån Nates stora musikkatalog.

Dr.Dre ft. Nate Dogg & Kurupt - Xxplosive

Nate Dogg - Music & Me

Warren G & Nate Dogg - Regulate

213(Snoop, Nate & Warren G) - MLK

Nate Dogg - Never Leave Me Alone

Lunda-hiphop!

Lunds hiphopscen förknippas ofta med Timbuktu och Chords. Honestly är dock inte att underskatta och har genom åren haft låtar roterande på radio, bland annat Din gata, och turnerat utomlands. Rykten går om ett nytt mixtape, håll utkik!

PS. Det ryktas om en galet trevlig tillställning imorgon på Sydskånska. L.D-crew levererar den fetaste hiphopen på "Notorious P.U.B". Mat, öl och hiphop!

Raekwon ft Ghostface Killah & Ricky Ross - Molasses

Bjuder här på Raekwons nya låt Molasses där inga mindre än Wu-kamraten Ghostface Killah samt allas vår favoritplit Rick Ross gästar. Det lutar åt att kockens femte studioalbum "Shaolin VS. Wu-Tang" kommer innehålla riktigt fina grejor i likhet med 2009 års "Only Built 4 Cuban linx 2". Om ni har missat den första videon från Shaolinalbumet så kommer även den lite längre ner...

"Molasses"


"Shaolin VS. Wu-Tang"


PS. Glöm inte att Rae spelar på Babel den 31/3, ses där.

//LC

R&B-sångare - varför slår de sönder sina brudar?

Svartklubben-crew (numer också under namnet L.D-crew) har återigen haft ett hett ämne uppe för diskussion. Waka Flocka Flame-debatten fick aldrig något riktigt avslut, men det spelades en och annan låt av killen på senaste Svartklubben.

Den senaste diskussionen behandlar R&B-sångares knytnävars tendens att landa i deras flickvänners/fruars/random tjejers ansikten. Alla gangsterrappare på 90-talet var helt "reach back like a pimp, slap the hoe!" och "smack my bitch up", men var det någon som gjorde det? Har Ice Cube någonsin slagit sin brud? Knappast. Har Snoop gjort det? Näe, han hade ju gått sönder själv.

Medan alla R&B-sångare som sjunger om vackra tjejer och sexy ladies och hur dessa bör avgudas ständigt slår sina tjejer.

Exempel:

• Nate Dogg: slog sönder sin fru (och när hon var hans ex-fru stalkade han henne, försökte köra på henne med bilen, såna osköna grejer. Fast sen fick han en stroke.)
• Bobby Brown: slog sönder Whitney Houston.
• Chris Brown: slog sönder Rihanna.
• Ike Turner: slog sönder Tina Turner. Gång på gång på gång på gång.
• Akon: slog visserligen inte sönder, men äcklade sig jävligt mycket med en fjortonåring på scen.
• Allas vår Papa Dee: slog sönder sin brud. Med ett blockljus. Fast hon säger att hon tog ljuset och slog sig själv, men, mja.

Listan kan göras lång, det måste finnas ett samband. In i kommentarsfältet och diskutera!

En teori: R&B-musik är helt enkelt för frustrerande, även för utövarna.

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

J Dilla - Donuts

Att J Dilla är en av våra största hiphopproducenter genom tiderna är de flesta överens om. Jay Dee gjorde under slutet av 90-talet beats till rappare som Common, Q-Tip, Pharcyde med flera, vilket i sig beskriver magnituden av hans arbete.

Jag har under de senaste dygnen haft en knepig hemtenta vilket gjort att jag känt ett starkt behov av instrumental musik. Detta ledde till att jag igår natt återupptäckte hans album Donuts. Det här albumet är speciellt på flera sätt. Det kanske finaste och samtidigt sorgligaste är sättet på vilket det uppstod. J Dilla insjuknade i allt för tidig ålder i en dödlig blodsjukdom. Han producerade albumet Donuts från sin sjukhussäng, sin dödsbädd, och släppte det på sin 32:a födelsedag, den 7 februari 2006. Tre dagar senare avled han.

Albumet är inte bara en samling hiphopbeats, det är mer som, ursäkta det ocoola uttrycket, en musikalisk promenad. Det är en samling korta klipp vi har att göra med, de flesta inte ens två minuter. Jay Dee har grävt i skivbackarna och presenterar soulsampling på soulsampling. Det är kreativa beats, fulla av små överraskning i form av breaks och annat smått och gott.

Ta en titt, vet jag.

Eder,
Prof. M. Galenskaparn

Tyler The Creator - Yonkers

Det överlägset tyngsta jag hört (och sett) på ett tag

//LC

Doktorns dundergräs (1992)

Sedan Spotify's födelse har det varit svårt att dela musik med människor om den inte finns på just Spotify. Att skicka låtar via Spotify Social är det nya skicka-låtar-på-msn-med-en-flirtsmiley.

Det är därför med stor jävla glädje jag kan meddela att det fantastiska albumet The Chronic av Dr. Dre (1992) äntligen finns tillgängligt på allas vår favoritmusiktjänst.

Anledningar att lyssna på The Chronic:

• Det anses av många vara det albumet som avslutade The Golden Age Of Hiphop, vilket på svenska betyder att det är det sista riktigt bra hiphopalbumet som har släppts.
• Soulsamplingarna är både innovativa och fantastiska
• Det klassiska westcoastljudet finns på flera av låtarna. Ni vet, den där högt pitchade slingan som går typ "weeee-eee-eee-eee-ooooo-ooo-eeeee". Annars, se 8 sekunder in i skivans intro (och passa på att höra Snoop Dogg skälla ut en annan samtida rappare)
• Den innehåller låttitlar som "A Nigga Witta Gun", "Rat-tat-tat-tat", "Lyrical Gangbang" och "Deeez Nuuuts".
• Rappare som Snoop Dogg, Nate Dogg, Dat Nigga Daz, Kurupt, RBX och Lady of Rage fick mycket av sin första shine på detta album.
• Den går utmärkt till en kopp kaffe en vårmorgon när solen skiner in genom kökfönstret, gärna på en stereo med lite skräpigt ljud.
• Världens Sämsta Rappare är inte med på något spår.

Och så har vi som vanligt i åtanke att saker som sägs på albumet var coola att säga 1992 och att vi under lyssningens gång antingen måste låtsas vara från Compton på 90-talet eller lägga på det avslappnade ironiska örat.

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Vad tycker vi egentligen om Simon Gärdenfors?

Serietecknare, haschrökare, tramsare, rappare och, icke att förglömma, slacker. Simon Gärdenfors kan beskrivas på många olika sätt. Om han är mest känd för sina serier eller sin medverkan i Las Palmas ser jag ingen direkt vinst i att spekulera närmare kring.

Då denna bloggs fokus ska ligga på musik får den läsare som är nyfiken på serierna googla sig själv fram till dessa.

Jag har upptäckt att vi är få som på allvar uppskattar Simon och hans bidrag till svensk musik, och då inte minst hiphop. Det kan ha att göra med att jag uppskattar trams, rap och slackerattityder. Det kan också ha att göra med att Simon faktiskt gör sin grej och skiter fullkomligt i vad andra tycker.

Just nu ligger Las Palmas på is, och ett projekt (som nu visserligen har ett par år på nacken) som mer fokus ska läggas på är Far & Son, tillsammans med Frej Larsson (Slagsmålsklubben, Maskinen) men då Frej har en del annat att stå i föll det sig inte bättre än att Simon presterade ett eget album.

Delge gärna era åsikter om Simon i kommentarsfältet, så delar jag med mig av tre alster från allas vår Simon.





Simon Gärdenfors - Jag gifte mig med henne för det verkade jobbigt att göra slut (spotify)


Fred ut,

White Boi Gus

Nas & Damien Marley "Patience"

Bjuder här på den färska videon till "Patience" från Distant Relatives-plattan som enligt mig är en av fjolårets bästa skivor så kolla in den om du inte redan har det.

Samplingen på låten kommer ifrån låten "Sabali" av Amadou & Mariam om någon undrar

//LC

Svensk hiphop!

Professor P & Dj Akilles "Maintain EP" är utan tvekan av hög kvalitet både vad gäller produktion och rap och har fått väldigt bra respons från alla håll och kanter. Första singeln "Do what's on your mind", som gästas av Timbuktu, följs nu upp av andra singeln "Fallin'" som finns tillgänglig för nedladdning här.

Duon är inspirerad av hiphopens äldre era vilket idag är ytterst sällsynt men ack så fett!

Kolla även in denna video!

//So-Hygh

Dagens sampling #2

Samplingar håller mig ibland vaken ibland, och inte sällan överraskar de åtminstone mig ganska brutalt. Som idag, när jag upptäckte att Bloodhound Gangs The Bad Touch hela melodi är tagen rakt av från det brittiska synthpopbandet Pet Shop Boys In the Night. Inte vad jag väntade mig.

Nåväl, nog om Bloodhound Gang. Det jag egentligen ville dela med mig av var något helt annat. Rapparen Skee-Lo gjorde '95 en hejdundrande succé med I Whish. (Låten i sig skiljer sig enligt min åsikt från mycket annat i musikvärlden. Få gör ner sig själv utan skyller ofta sina brister på andra, och i de fall självkritik finns är den ofta deprimerande. Här konstaterar Skee-Lo helt enkelt att han varken är störst, bäst eller vackrast, men att livet vore ganska gött om han vore det.) Soundet från låten är lånad från Bernard Wrights funk- och discolåt Spinnin' från '81. Lånet är naturligtvis helt legitimt och inte minst I Wish vinner på att låten går i dur och gör en åtminstone lite positiv.





Fred ut,

White Boi Gus

Dagens debatt: Waka Flocka - flame eller lame?

Det förekommer faktiskt att vi på Svartklubben umgås även när vi inte arrangerar Lunds bästa hiphopklubb. Oavsett anledning till umgänget landar samtalsämnena till slut alltid på hiphop, på mer eller mindre nördiga nivåer.

Senast uppe till diskussion var Waka Flocka Flame, en rappare man kan säga mycket om. Dagens Nyheter tycker om honom, tillsammans med många andra kritiker. Man kan fråga sig varför. Ja, med tanke på att han suger. Men det är nånting.

So-Hygh gjorde det dramatiska uttalandet "... jag tycker fan han är sämre än Puff Daddy.", något undertecknad givetvis inte kunde gå med på (inte på grund av någon form av kärlek till herr Waka, bara det djupt liggandet hatet mot puffpappan).

LC menar att när han hör "Hard In Da Paint" vill han "bara gå och slå någon på käften", och ser ut att mena det på någon form av positivt vis.

Erland är mest road av faktumet att Waka Flocka ägnar en hel vers åt att skrika sitt eget namn i olika former.

Och mitt officiella uttalande? Jag lyssnar enbart på Waka Flocka ironiskt, okej? Men jag gör det cirka 20 gånger om dagen.

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

(PS: Vad tycker ni? Diskutera gärna i kommentarsfältet!)

"Had me all happy to go to math class"

Brooklyn-sonen Joell Ortiz gästas i denna singel av Novel och är från kommande plattan Free Agent som släpps inom kort. Låtens sampling kommer från en av soulens stora figurer, Al Green. Det nästan bästa med låten är att det finns en överfet remix som täcker in instrumentaler från tre klassiska hiphoplåtar.

Två mästerverk vad gäller Joell Ortiz: "Hip-hop" och "Move on" med sin supergrupp Slaughterhouse.

För övrigt är peppen ENORM inför nästa veckas samarbete mellan Foxen och Svartklubben som tillsammans bjuder på Movits!.

//So-Pepp aka So-Hygh

Movits! på "The Colbert Report"

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Movits! - Fel Del Av Garden
www.colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor & Satire Blog Video Archive

//LC

Foxen & Svartklubben ger er Movits LIVE!

Efter mycket jobb kan vi nu stolt presentera att vi kommer samarbeta med den fantastiska funk- och soulklubben Foxen (också på Sydskånska nationen) och ge er succébandet Movits!

Luleågrabbarna har tidigare spelat runtom i Sverige, Europa och USA, uppträtt på "the Colbert Report" och Allsång på Skansen samt petat ner Snoop Dogg och Eminem från amerikanska hiphoptopplistor.

Nästa fredag, den 11 februari, kommer de till Sydskånska nationen för att ge oss alla en oförglömlig spelning! Starta hypen redan nu och sprid ordet!

Entré: 80 kr (inget förköp, kom i tid!)
Legitimation + studentleg
22-02


Eder,
Prof. M. Galenskaparn

Whippin' my mama's Volvo!

Denna går ut till alla som cruisar i en Volvo...



Snubben som rappar om sin mors gamla 240 DL heter Grynch och och är en osignad MC från Seattle. Du hittar mer info om honom på hans myspace http://www.myspace.com/grynchmusic

//LC

Minns ni denna?

//LC

Hiphop-duos genom tiderna!

Med låtar som denna är det inte konstigt att Eric B & Rakim ses som en av hiphopens främsta duos. Rakims alltid lika grymma rap och Eric Bs omvandling av en funkig klassiker gör låten till en av mina absoluta favoriter.

För den som ännu inte lyssnat in sig på herrarna väntar ett paradis av överskön hiphop!

//So-Hygh

Sparka in dörrjäveln, bara

(Låten börjar vid 1.10)

En fantastisk låt som inte sällan uppfattas som lite monoton. Det är sant, beatet är monotont som riksdagsdebatter. Bara för att jag ändå tycker att det är en fantastisk låt tycker jag att vi går lite djupare in på på den.

Sampling 1

Sampling 2

Ja, just det. Han har samplat en låt som heter "Robby, The Cook, And 60 Gallons Of Booze". Det kanske räcker så.

Nej, just det. Han lägger svinfeta rader också, punchlines såsom "I drop unexpectedly like bird shit" och "Son, I'm surprised you run with them / I think they got cum in them / cuz they, nuthin' but dicks / trying to blow up like nitro and dynamite sticks" lämnar mig med den där "ooooh"-känslan.

Kanske bäst av allt: Världens Sämsta Rappare ligger inte i stönar i bakgrunden, som på alltför många andra Biggie-låtar.

Och så lite extra godis för den som inte fick nog

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Laues låttips

BIG K.R.I.T är en ung rappare från Mississippi i USA och en det gångna årets mest talangfulla skivdebutanter. Debutalbumet "K.R.I.T wuz here" kom i somras och han har proddat hela kalaset själv. Jag tänkte bjuda på en av de bästa låtarna från skivan i studioversion. "Hometown hero" är en hyllning till Krits hemstad Meridian och han samplar här Adeles "Hometown glory". Sov inte på den här killen!

//LC

När hakan ramlar i golvet och slår upp ett stort hål ner till grannen

Den här helt tokiga killen kör igenom hiphophistorien med korta beatboxfragment, allt från Rappers Delight (1979) till D.O.A (2009). Det går i ett rasande tempo men är bland det ballare jag sett i beatboxväg. Hur många låtar känner du igen, och vilka? Skriv i kommentarsfältet!

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Legender på besök i Malmö/Köpenhamn

Måste ta det här tillfället för att tipsa er om två helt sjuka konserter som kommer att äga rum med endast fem dagars mellanrum i Köpenhamn/Malmö i slutet av mars.

Den 26 mars står Chicagos stolthet Common på Stora Vegas scen i CPH. För er som inte känner till hans musik så kan klassiker som "I used to love H.E.R" , "The Light" och " The bitch in you" nämnas. Han är numera även en erkänd hollywoodskådis och har medverkat i filmer som "Terminator Salvation" och "American Gangster". Som grädde på moset så tar han med sig New York-rapparna Pharoahe Monch och Jean Grae som förband vilket bara det är stort.

STORE VEGA:
Common
Lørdag d. 26.03.2011

Forsalg: 300 kr. + gebyr
Entré: 320 kr.
Tidspunkt: kl. 21.00

Update: Hela Commons turné har blivit uppskjuten på obestämd tid....

Den 31 mars kommer ingen mindre än Wu-Tangs finest Raekwon att stå på Babels scen i Malmö.

Babel & THE BOOM BAP® presenterar stolt RAEKWON (WU TANG CLAN), Shaolin vs. Wu Tang Album Tour. Frontmannen Raekwon från Wu-Tang Clan, den högst ansedda såväl som mest kommersiellt framgångrika gruppen som hiphop någonsin har skådat, kommer till Babel och Malmö.

Vi vet att ni är många som har väntat länge på detta tillfälle att få uppleva magin som är Raekwon och Wu-Tang Clan. Malmös hiphopresidenter DJ Rome & DJ Beneaf agerar värdar under kvällen med support innan och efter konserten för att göra din kväll och upplevelse total.

VAD: Raekwon (US)
VAR: Babel, Spångatan 38, Malmö
NÄR: Torsdag 31 Mars, klockan 20:00–03:00, på scen 21:30
ENTRÈ: 200 kr + 15 kr i förköpsavgift.
ÅLDER: 18 år, efter 23.00 20 år

Ses där

//LC
ÅLDER: 18 år, efter 23.00 20 år

Gammelskolad klassisk skit

1988. Riktigt real låt. Fet sampling och den sortens punchlines som bara fanns i slutet av 80-talet (tänk "I only ignore // be sleeping on your rhymes 'til I start to snore" och "Another victory, they can't get with me // so pick a B.C-date, 'cause you're history!"). Det låter lamt nu, men 1988 var det här en av våra skickligaste rappare.

Lägg därtill hockeypucksfrillan och hans swagger överhuvudtaget och vi kan bara ställa oss en fråga: exakt hur mycket fick Big Daddy Kane ligga efter denna videos release?

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Till minne av

Tänkte bara tipsa om lite ny svensk rapmusik. Alexis Weak är snubben som rappar poetiskt över tunga electrobeats som inte nödvändigtvs riktar in sig på klubben. Stilen är avslappnad men kaxig och låter inte som något annat just nu. Trots att han inte har det bästa flowet så behövs Weak på den svenska rapscenen främst på grund av att han är en jäkel på att förmedla sina känslor i texterna samtidigt som han inte räds att stå lite vid sidan av övriga hiphopsverige. Fett enligt mig, vad tycker ni?

Lyssna nu...

Alexis Weak – Till Minne Av

//LC

Dagens sampling #1

När man börjar gräva i musikhistoriens gömmor blir livet ofta ganska mycket bättre. Man upptäcker ganska fort vad dagens artister influerats av och man ökar därmed sin förståelse för det man lyssnar på ganska fort. Hiphopen är en väldigt tacksam genre, rent historiskt, just för att utövarna ofta varit villiga att experimentera, testa nytt men inte minst låna. Att samplingar (fenomenet innebär att man kopierar en bit (allt från en enda takt till längre slingor) från en låt och återanvänder denna i en ny låt) är en stor del av hiphopen går inte att förneka.

Tanken är att man här på bloggen lite då och då ska kunna få tips på samplade låtar, för att kunna bekanta sig närmare med ett av de fenomenen som gör hiphop till vad det är. Eftersom denna följetång sätter igång idag, är det inte mer än rätt att jag bjuder på en låt som de flesta känner igen tillsammans med den samplade låten, som jag personligen tycker är löjligt fräsig.





Fred ut,
Whit Boi Gus

Vad händer nu? (alt. Välkomna måndagsmelankolin utan att bråka)

Efter en succé som den i lördags är det lätt att slå sig till ro. Detta är inte något vi på Svartklubben har några som helst planer på att göra. Planeringen inför kommande klubbar är i full gång och förhoppningsvis har vi en extraordinär termin framför oss. De datum som är relevanta syns i bloggens övre högerhörn.

Som en reaktion på dagens jävla väder blir mitt låttips för dagen varken något nytt eller uppiggande. Istället har jag letat fram en låt med ett par år på nacken som ligger i gränslandet mellan hiphopen och reggaen och som dessutom innehåller en melankolisk melodislinga. Idag är en tillbakablick på ett av mina absoluta favoritband vad jag behöver för att må som jag vill.

Svenska Akademien - Mäster Bläster


Fred ut,
White Boi Gus

TACK!

Jag vill passa på att tacka alla som dök upp och gjorde kvällen till en succé igår! Stämningen var fanimej på topp hela kvällen och ALLA såg ut att ha det extra fett (utom dom som blev kvar i kön, kom tidigare nästa gång). Tack Beaneaf, tack alla rappare och TACK till alla er som var där. Nästa gång kör vi den 19/2 och vi GARANTERAR en tung kväll även då!

//LC

Svartklubben presenterar TERMINSPREMIÄR: Lundacypher med DJ Beneaf!

På Sydskånska nationen i Lund är det ikväll terminspremiär för Svartklubben, Lunds mest välrenommerade hiphopklubb. 13 rappare är inbjudna och vad de gör är fortfarande högst oklart, bortsett från att det kommer bli en larvigt fet kväll. The extra fat, helt enkelt. Ni som klickar på rubriken får all info, men i korta drag är det följande som gäller.

Svartklubben presenterar TERMINSPREMIÄR: Lundacypher med DJ Beneaf!
Sydskånska nationen, Tornavägen 5, Lund
Kl. 22-02
18 år + studentlegitimation

Man skulle kunna sammanfatta det hela med att man antingen är där, eller är en fyrkant.

Fred ut,
White Boi Gus

Marke med Öris - Klättrar uppåt / Chillar som en kung

Svartklubben har sin bas i Skåne, och det känns viktigt att vi håller våra skåningar lite extra om ryggen. Marke (Malmö) släppte sin gratisplatta Marke Emery den 20 april (get it?) förra året. Den är väl värd en kik och igår släpptes första videon, ett medley mellan spåren "Klättrar uppåt" med Öris (Malmö) och internethitten "Chillar som en kung".

Väl värt att nämna är att båda dessa herrar har besökt Svartklubben tidigare!

Eder,

Prof. M. Galenskapar'n

I min förra bloggpost skrev jag om hur jag uppskattade hiphop som vågade möta andra musikstilar och därigenom bilda något nytt. En i sak helt motsatt företeelse är icke-hiphopare som gör något av hiphop. I dagens länk ser vi två väldigt vita grabbar från Leeds som leker med en stylophone var. Resultatet är i det närmaste genialt.

Playlist:

1. The Sugarhill Gang - Rappers Delight

2. House of Pain - Jump Around

3. DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince - Boom! Shake the Room

Med lite kreativitet blir till och med en sådan här banal sak riktigt underhållande.

Fred ut,

White Boi Gus

Den mest vackraste saken i denna värld

Trumbeatet, samplingen, khakibyxorna, funkdansandet, titelns charmiga grammatik. Sån här musik görs inte längre (och det får man tycka exakt vad man vill om).

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Hiphopen som en genre som kan, och bör, överraska

När jag var liten, under 90-talet, var större delen av den hiphop som nådde radiostationerna (och i slutändan mig) tung, gangstainfluerad och svår att relatera till som 8-9-åring och uppväxt på annat håll än i den amerikanska betongen. Det här är givetvis en grov generalisering, men det är ändå så jag minns den första hiphopen som korsade min väg. För att göra det väldigt enkelt för mig skulle jag kunna nöja mig med att konstatera att hiphopen jag möttes av var alldeles för svart för den ännu väldigt unge White Boi Gus. Med vänner som lyssnade på Spice Girls, Backstreet Boys och Aqua fanns det inte många ingångar till något annorlunda, förrän en dag då något helt plöstligt hände.

Kommer ni ihåg TV-programmet Voxpop, där de visade musikvideor och där man som tittare röstade fram veckans topplista? Där visade de helt plötsligt något som tilltalade mitt unga alter ego - vit hiphop. Det var inte tungt, det handlade inte om vapen och kvinnor utan istället var beatet elektroniskt, videon innehöll en dansande robot istället för dansande donnor och låttiteln kunde härledas från rymden. Extremt vitt, och White Boi Gus gillade. Inte för att låten i sig är den bästa hiphoplåt som gjorts, eller för att roboten var löjligt stor, utan för att (och detta har jag insett i efterhand) det inte var en renodlad hiphoplåt. Man mixade en i grunden elektronisk låt med rap, och slutresultatet blev också intressant.

Min poäng med det här inlägget, som också blir startskottet för den här bloggen, är att det är roligt med hiphop som vågar bryta gränserna för vad man förväntar sig, som vågar ta in ett oväntat element, som vågar utmana.

Låt mig avrunda med att bjuda på låten inlägget handlar om: Beastie Boys - Intergalactic (Youtube)

Fred ut,

White Boi Gus