Minns ni denna?

//LC

Hiphop-duos genom tiderna!

Med låtar som denna är det inte konstigt att Eric B & Rakim ses som en av hiphopens främsta duos. Rakims alltid lika grymma rap och Eric Bs omvandling av en funkig klassiker gör låten till en av mina absoluta favoriter.

För den som ännu inte lyssnat in sig på herrarna väntar ett paradis av överskön hiphop!

//So-Hygh

Sparka in dörrjäveln, bara

(Låten börjar vid 1.10)

En fantastisk låt som inte sällan uppfattas som lite monoton. Det är sant, beatet är monotont som riksdagsdebatter. Bara för att jag ändå tycker att det är en fantastisk låt tycker jag att vi går lite djupare in på på den.

Sampling 1

Sampling 2

Ja, just det. Han har samplat en låt som heter "Robby, The Cook, And 60 Gallons Of Booze". Det kanske räcker så.

Nej, just det. Han lägger svinfeta rader också, punchlines såsom "I drop unexpectedly like bird shit" och "Son, I'm surprised you run with them / I think they got cum in them / cuz they, nuthin' but dicks / trying to blow up like nitro and dynamite sticks" lämnar mig med den där "ooooh"-känslan.

Kanske bäst av allt: Världens Sämsta Rappare ligger inte i stönar i bakgrunden, som på alltför många andra Biggie-låtar.

Och så lite extra godis för den som inte fick nog

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Laues låttips

BIG K.R.I.T är en ung rappare från Mississippi i USA och en det gångna årets mest talangfulla skivdebutanter. Debutalbumet "K.R.I.T wuz here" kom i somras och han har proddat hela kalaset själv. Jag tänkte bjuda på en av de bästa låtarna från skivan i studioversion. "Hometown hero" är en hyllning till Krits hemstad Meridian och han samplar här Adeles "Hometown glory". Sov inte på den här killen!

//LC

När hakan ramlar i golvet och slår upp ett stort hål ner till grannen

Den här helt tokiga killen kör igenom hiphophistorien med korta beatboxfragment, allt från Rappers Delight (1979) till D.O.A (2009). Det går i ett rasande tempo men är bland det ballare jag sett i beatboxväg. Hur många låtar känner du igen, och vilka? Skriv i kommentarsfältet!

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Legender på besök i Malmö/Köpenhamn

Måste ta det här tillfället för att tipsa er om två helt sjuka konserter som kommer att äga rum med endast fem dagars mellanrum i Köpenhamn/Malmö i slutet av mars.

Den 26 mars står Chicagos stolthet Common på Stora Vegas scen i CPH. För er som inte känner till hans musik så kan klassiker som "I used to love H.E.R" , "The Light" och " The bitch in you" nämnas. Han är numera även en erkänd hollywoodskådis och har medverkat i filmer som "Terminator Salvation" och "American Gangster". Som grädde på moset så tar han med sig New York-rapparna Pharoahe Monch och Jean Grae som förband vilket bara det är stort.

STORE VEGA:
Common
Lørdag d. 26.03.2011

Forsalg: 300 kr. + gebyr
Entré: 320 kr.
Tidspunkt: kl. 21.00

Update: Hela Commons turné har blivit uppskjuten på obestämd tid....

Den 31 mars kommer ingen mindre än Wu-Tangs finest Raekwon att stå på Babels scen i Malmö.

Babel & THE BOOM BAP® presenterar stolt RAEKWON (WU TANG CLAN), Shaolin vs. Wu Tang Album Tour. Frontmannen Raekwon från Wu-Tang Clan, den högst ansedda såväl som mest kommersiellt framgångrika gruppen som hiphop någonsin har skådat, kommer till Babel och Malmö.

Vi vet att ni är många som har väntat länge på detta tillfälle att få uppleva magin som är Raekwon och Wu-Tang Clan. Malmös hiphopresidenter DJ Rome & DJ Beneaf agerar värdar under kvällen med support innan och efter konserten för att göra din kväll och upplevelse total.

VAD: Raekwon (US)
VAR: Babel, Spångatan 38, Malmö
NÄR: Torsdag 31 Mars, klockan 20:00–03:00, på scen 21:30
ENTRÈ: 200 kr + 15 kr i förköpsavgift.
ÅLDER: 18 år, efter 23.00 20 år

Ses där

//LC
ÅLDER: 18 år, efter 23.00 20 år

Gammelskolad klassisk skit

1988. Riktigt real låt. Fet sampling och den sortens punchlines som bara fanns i slutet av 80-talet (tänk "I only ignore // be sleeping on your rhymes 'til I start to snore" och "Another victory, they can't get with me // so pick a B.C-date, 'cause you're history!"). Det låter lamt nu, men 1988 var det här en av våra skickligaste rappare.

Lägg därtill hockeypucksfrillan och hans swagger överhuvudtaget och vi kan bara ställa oss en fråga: exakt hur mycket fick Big Daddy Kane ligga efter denna videos release?

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Till minne av

Tänkte bara tipsa om lite ny svensk rapmusik. Alexis Weak är snubben som rappar poetiskt över tunga electrobeats som inte nödvändigtvs riktar in sig på klubben. Stilen är avslappnad men kaxig och låter inte som något annat just nu. Trots att han inte har det bästa flowet så behövs Weak på den svenska rapscenen främst på grund av att han är en jäkel på att förmedla sina känslor i texterna samtidigt som han inte räds att stå lite vid sidan av övriga hiphopsverige. Fett enligt mig, vad tycker ni?

Lyssna nu...

Alexis Weak – Till Minne Av

//LC

Dagens sampling #1

När man börjar gräva i musikhistoriens gömmor blir livet ofta ganska mycket bättre. Man upptäcker ganska fort vad dagens artister influerats av och man ökar därmed sin förståelse för det man lyssnar på ganska fort. Hiphopen är en väldigt tacksam genre, rent historiskt, just för att utövarna ofta varit villiga att experimentera, testa nytt men inte minst låna. Att samplingar (fenomenet innebär att man kopierar en bit (allt från en enda takt till längre slingor) från en låt och återanvänder denna i en ny låt) är en stor del av hiphopen går inte att förneka.

Tanken är att man här på bloggen lite då och då ska kunna få tips på samplade låtar, för att kunna bekanta sig närmare med ett av de fenomenen som gör hiphop till vad det är. Eftersom denna följetång sätter igång idag, är det inte mer än rätt att jag bjuder på en låt som de flesta känner igen tillsammans med den samplade låten, som jag personligen tycker är löjligt fräsig.





Fred ut,
Whit Boi Gus

Vad händer nu? (alt. Välkomna måndagsmelankolin utan att bråka)

Efter en succé som den i lördags är det lätt att slå sig till ro. Detta är inte något vi på Svartklubben har några som helst planer på att göra. Planeringen inför kommande klubbar är i full gång och förhoppningsvis har vi en extraordinär termin framför oss. De datum som är relevanta syns i bloggens övre högerhörn.

Som en reaktion på dagens jävla väder blir mitt låttips för dagen varken något nytt eller uppiggande. Istället har jag letat fram en låt med ett par år på nacken som ligger i gränslandet mellan hiphopen och reggaen och som dessutom innehåller en melankolisk melodislinga. Idag är en tillbakablick på ett av mina absoluta favoritband vad jag behöver för att må som jag vill.

Svenska Akademien - Mäster Bläster


Fred ut,
White Boi Gus

TACK!

Jag vill passa på att tacka alla som dök upp och gjorde kvällen till en succé igår! Stämningen var fanimej på topp hela kvällen och ALLA såg ut att ha det extra fett (utom dom som blev kvar i kön, kom tidigare nästa gång). Tack Beaneaf, tack alla rappare och TACK till alla er som var där. Nästa gång kör vi den 19/2 och vi GARANTERAR en tung kväll även då!

//LC

Svartklubben presenterar TERMINSPREMIÄR: Lundacypher med DJ Beneaf!

På Sydskånska nationen i Lund är det ikväll terminspremiär för Svartklubben, Lunds mest välrenommerade hiphopklubb. 13 rappare är inbjudna och vad de gör är fortfarande högst oklart, bortsett från att det kommer bli en larvigt fet kväll. The extra fat, helt enkelt. Ni som klickar på rubriken får all info, men i korta drag är det följande som gäller.

Svartklubben presenterar TERMINSPREMIÄR: Lundacypher med DJ Beneaf!
Sydskånska nationen, Tornavägen 5, Lund
Kl. 22-02
18 år + studentlegitimation

Man skulle kunna sammanfatta det hela med att man antingen är där, eller är en fyrkant.

Fred ut,
White Boi Gus

Marke med Öris - Klättrar uppåt / Chillar som en kung

Svartklubben har sin bas i Skåne, och det känns viktigt att vi håller våra skåningar lite extra om ryggen. Marke (Malmö) släppte sin gratisplatta Marke Emery den 20 april (get it?) förra året. Den är väl värd en kik och igår släpptes första videon, ett medley mellan spåren "Klättrar uppåt" med Öris (Malmö) och internethitten "Chillar som en kung".

Väl värt att nämna är att båda dessa herrar har besökt Svartklubben tidigare!

Eder,

Prof. M. Galenskapar'n

I min förra bloggpost skrev jag om hur jag uppskattade hiphop som vågade möta andra musikstilar och därigenom bilda något nytt. En i sak helt motsatt företeelse är icke-hiphopare som gör något av hiphop. I dagens länk ser vi två väldigt vita grabbar från Leeds som leker med en stylophone var. Resultatet är i det närmaste genialt.

Playlist:

1. The Sugarhill Gang - Rappers Delight

2. House of Pain - Jump Around

3. DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince - Boom! Shake the Room

Med lite kreativitet blir till och med en sådan här banal sak riktigt underhållande.

Fred ut,

White Boi Gus

Den mest vackraste saken i denna värld

Trumbeatet, samplingen, khakibyxorna, funkdansandet, titelns charmiga grammatik. Sån här musik görs inte längre (och det får man tycka exakt vad man vill om).

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Hiphopen som en genre som kan, och bör, överraska

När jag var liten, under 90-talet, var större delen av den hiphop som nådde radiostationerna (och i slutändan mig) tung, gangstainfluerad och svår att relatera till som 8-9-åring och uppväxt på annat håll än i den amerikanska betongen. Det här är givetvis en grov generalisering, men det är ändå så jag minns den första hiphopen som korsade min väg. För att göra det väldigt enkelt för mig skulle jag kunna nöja mig med att konstatera att hiphopen jag möttes av var alldeles för svart för den ännu väldigt unge White Boi Gus. Med vänner som lyssnade på Spice Girls, Backstreet Boys och Aqua fanns det inte många ingångar till något annorlunda, förrän en dag då något helt plöstligt hände.

Kommer ni ihåg TV-programmet Voxpop, där de visade musikvideor och där man som tittare röstade fram veckans topplista? Där visade de helt plötsligt något som tilltalade mitt unga alter ego - vit hiphop. Det var inte tungt, det handlade inte om vapen och kvinnor utan istället var beatet elektroniskt, videon innehöll en dansande robot istället för dansande donnor och låttiteln kunde härledas från rymden. Extremt vitt, och White Boi Gus gillade. Inte för att låten i sig är den bästa hiphoplåt som gjorts, eller för att roboten var löjligt stor, utan för att (och detta har jag insett i efterhand) det inte var en renodlad hiphoplåt. Man mixade en i grunden elektronisk låt med rap, och slutresultatet blev också intressant.

Min poäng med det här inlägget, som också blir startskottet för den här bloggen, är att det är roligt med hiphop som vågar bryta gränserna för vad man förväntar sig, som vågar ta in ett oväntat element, som vågar utmana.

Låt mig avrunda med att bjuda på låten inlägget handlar om: Beastie Boys - Intergalactic (Youtube)

Fred ut,

White Boi Gus