Vi lever...

Det är enkelt att tro att vi bakom bloggen och Svertklubben har legat i dvala halva våren och hela sommaren. Vi klandrar inte den som tror det. Sanningen är dock att vi har jobbat. Hårt. Den 27 augusti återvänder Lunds främsta klubb i en delvis ny skepnad. Vi lär återkomma till det.

I fredags var jag på Babel i Malmö och såg Chords. Som vanligt levererade lundasonen och när han mot slutet kör sin vers från Organism 12:s "På din grinn" mådde jag ovanligt bra. Chords var bra, stämningen var riktigt fin och jag överraskades positivt av Rapper Ted.

Håll tillgodo med Chords tills vi återvänder.

Farväl Nate Dogg

Rösten som sjöng mig genom mellanstadiet har gått bort. Svartklubben glömmer inte rapmusikens okrönte refrängkung så vi payar tribute genom att bjuda er på lite av de bästa ifrån Nates stora musikkatalog.

Dr.Dre ft. Nate Dogg & Kurupt - Xxplosive

Nate Dogg - Music & Me

Warren G & Nate Dogg - Regulate

213(Snoop, Nate & Warren G) - MLK

Nate Dogg - Never Leave Me Alone

Lunda-hiphop!

Lunds hiphopscen förknippas ofta med Timbuktu och Chords. Honestly är dock inte att underskatta och har genom åren haft låtar roterande på radio, bland annat Din gata, och turnerat utomlands. Rykten går om ett nytt mixtape, håll utkik!

PS. Det ryktas om en galet trevlig tillställning imorgon på Sydskånska. L.D-crew levererar den fetaste hiphopen på "Notorious P.U.B". Mat, öl och hiphop!

Raekwon ft Ghostface Killah & Ricky Ross - Molasses

Bjuder här på Raekwons nya låt Molasses där inga mindre än Wu-kamraten Ghostface Killah samt allas vår favoritplit Rick Ross gästar. Det lutar åt att kockens femte studioalbum "Shaolin VS. Wu-Tang" kommer innehålla riktigt fina grejor i likhet med 2009 års "Only Built 4 Cuban linx 2". Om ni har missat den första videon från Shaolinalbumet så kommer även den lite längre ner...

"Molasses"


"Shaolin VS. Wu-Tang"


PS. Glöm inte att Rae spelar på Babel den 31/3, ses där.

//LC

R&B-sångare - varför slår de sönder sina brudar?

Svartklubben-crew (numer också under namnet L.D-crew) har återigen haft ett hett ämne uppe för diskussion. Waka Flocka Flame-debatten fick aldrig något riktigt avslut, men det spelades en och annan låt av killen på senaste Svartklubben.

Den senaste diskussionen behandlar R&B-sångares knytnävars tendens att landa i deras flickvänners/fruars/random tjejers ansikten. Alla gangsterrappare på 90-talet var helt "reach back like a pimp, slap the hoe!" och "smack my bitch up", men var det någon som gjorde det? Har Ice Cube någonsin slagit sin brud? Knappast. Har Snoop gjort det? Näe, han hade ju gått sönder själv.

Medan alla R&B-sångare som sjunger om vackra tjejer och sexy ladies och hur dessa bör avgudas ständigt slår sina tjejer.

Exempel:

• Nate Dogg: slog sönder sin fru (och när hon var hans ex-fru stalkade han henne, försökte köra på henne med bilen, såna osköna grejer. Fast sen fick han en stroke.)
• Bobby Brown: slog sönder Whitney Houston.
• Chris Brown: slog sönder Rihanna.
• Ike Turner: slog sönder Tina Turner. Gång på gång på gång på gång.
• Akon: slog visserligen inte sönder, men äcklade sig jävligt mycket med en fjortonåring på scen.
• Allas vår Papa Dee: slog sönder sin brud. Med ett blockljus. Fast hon säger att hon tog ljuset och slog sig själv, men, mja.

Listan kan göras lång, det måste finnas ett samband. In i kommentarsfältet och diskutera!

En teori: R&B-musik är helt enkelt för frustrerande, även för utövarna.

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

J Dilla - Donuts

Att J Dilla är en av våra största hiphopproducenter genom tiderna är de flesta överens om. Jay Dee gjorde under slutet av 90-talet beats till rappare som Common, Q-Tip, Pharcyde med flera, vilket i sig beskriver magnituden av hans arbete.

Jag har under de senaste dygnen haft en knepig hemtenta vilket gjort att jag känt ett starkt behov av instrumental musik. Detta ledde till att jag igår natt återupptäckte hans album Donuts. Det här albumet är speciellt på flera sätt. Det kanske finaste och samtidigt sorgligaste är sättet på vilket det uppstod. J Dilla insjuknade i allt för tidig ålder i en dödlig blodsjukdom. Han producerade albumet Donuts från sin sjukhussäng, sin dödsbädd, och släppte det på sin 32:a födelsedag, den 7 februari 2006. Tre dagar senare avled han.

Albumet är inte bara en samling hiphopbeats, det är mer som, ursäkta det ocoola uttrycket, en musikalisk promenad. Det är en samling korta klipp vi har att göra med, de flesta inte ens två minuter. Jay Dee har grävt i skivbackarna och presenterar soulsampling på soulsampling. Det är kreativa beats, fulla av små överraskning i form av breaks och annat smått och gott.

Ta en titt, vet jag.

Eder,
Prof. M. Galenskaparn

Tyler The Creator - Yonkers

Det överlägset tyngsta jag hört (och sett) på ett tag

//LC

Doktorns dundergräs (1992)

Sedan Spotify's födelse har det varit svårt att dela musik med människor om den inte finns på just Spotify. Att skicka låtar via Spotify Social är det nya skicka-låtar-på-msn-med-en-flirtsmiley.

Det är därför med stor jävla glädje jag kan meddela att det fantastiska albumet The Chronic av Dr. Dre (1992) äntligen finns tillgängligt på allas vår favoritmusiktjänst.

Anledningar att lyssna på The Chronic:

• Det anses av många vara det albumet som avslutade The Golden Age Of Hiphop, vilket på svenska betyder att det är det sista riktigt bra hiphopalbumet som har släppts.
• Soulsamplingarna är både innovativa och fantastiska
• Det klassiska westcoastljudet finns på flera av låtarna. Ni vet, den där högt pitchade slingan som går typ "weeee-eee-eee-eee-ooooo-ooo-eeeee". Annars, se 8 sekunder in i skivans intro (och passa på att höra Snoop Dogg skälla ut en annan samtida rappare)
• Den innehåller låttitlar som "A Nigga Witta Gun", "Rat-tat-tat-tat", "Lyrical Gangbang" och "Deeez Nuuuts".
• Rappare som Snoop Dogg, Nate Dogg, Dat Nigga Daz, Kurupt, RBX och Lady of Rage fick mycket av sin första shine på detta album.
• Den går utmärkt till en kopp kaffe en vårmorgon när solen skiner in genom kökfönstret, gärna på en stereo med lite skräpigt ljud.
• Världens Sämsta Rappare är inte med på något spår.

Och så har vi som vanligt i åtanke att saker som sägs på albumet var coola att säga 1992 och att vi under lyssningens gång antingen måste låtsas vara från Compton på 90-talet eller lägga på det avslappnade ironiska örat.

Eder,

Prof. M. Galenskaparn

Vad tycker vi egentligen om Simon Gärdenfors?

Serietecknare, haschrökare, tramsare, rappare och, icke att förglömma, slacker. Simon Gärdenfors kan beskrivas på många olika sätt. Om han är mest känd för sina serier eller sin medverkan i Las Palmas ser jag ingen direkt vinst i att spekulera närmare kring.

Då denna bloggs fokus ska ligga på musik får den läsare som är nyfiken på serierna googla sig själv fram till dessa.

Jag har upptäckt att vi är få som på allvar uppskattar Simon och hans bidrag till svensk musik, och då inte minst hiphop. Det kan ha att göra med att jag uppskattar trams, rap och slackerattityder. Det kan också ha att göra med att Simon faktiskt gör sin grej och skiter fullkomligt i vad andra tycker.

Just nu ligger Las Palmas på is, och ett projekt (som nu visserligen har ett par år på nacken) som mer fokus ska läggas på är Far & Son, tillsammans med Frej Larsson (Slagsmålsklubben, Maskinen) men då Frej har en del annat att stå i föll det sig inte bättre än att Simon presterade ett eget album.

Delge gärna era åsikter om Simon i kommentarsfältet, så delar jag med mig av tre alster från allas vår Simon.





Simon Gärdenfors - Jag gifte mig med henne för det verkade jobbigt att göra slut (spotify)


Fred ut,

White Boi Gus

Nas & Damien Marley "Patience"

Bjuder här på den färska videon till "Patience" från Distant Relatives-plattan som enligt mig är en av fjolårets bästa skivor så kolla in den om du inte redan har det.

Samplingen på låten kommer ifrån låten "Sabali" av Amadou & Mariam om någon undrar

//LC